-
04 Nov 2009 17:29
Gnistrande
Kvällens föreläsning på Gnistan handlade om Stina Piper, en tuff brud från 1700-talet, som bland annat var styvmamma till Per Brahe, och gift med en svensk statsminister. Carin Bergström, överintendent på Kungliga Husgerådskammaren med Bernadotte-biblioteket, pratade om henne, och det var förstås intressant, även om jag tyckte att hon tappade bort den piperska kvinnan, när hon berättade om detektivarbetet med att söka efter brev och annat bevarat material från 1700-talet, men det var i sig som sagt intressant, och spännande. Sedan åt vi ost, och hon berättade en massa från slottet, sånt som jag inte kan avslöja här, och vi pratade en del om opium, Berlin, Kent, böcker - ja, livets väsentigheter - - -
Stina Piper, målad av Jakob Biörck (troligen).
2009-11-04 @ 22:08:35Bernur får en idé
Först såg jag att Eva Ström har varit med om att utge en bok om Gustaf Hellström, vars mest kända bok tveklöst är den där Snörmakare Lekholm får en idé, som förmodligen alla som läst Littvet åtminstone har hört talas om: åtminstone blev den titeln stött och blött av mina lärare, som prisade den, och sedan dess har jag tänkt på att jag ska läsa den. Sedan såg jag att Malte Persson uppmärksammade boken om Hellström, och kallade Snörmakare Lekholm får en idé för "en av de bästa svenska romanerna någonsin, alla kategorier", vilket låter förpliktigande. Alltså lånar jag boken från skolans bibliotek, som generöst nog har två exemplar i hyllorna - den ena utlånades senast 1971, enligt indexkortet på innerfliken, och den andra är aldrig utlånad. Följaktligen en bok som inte många har läst - dock gjorde kollegan H det, efter att liksom jag hört talas om den på Littvet: han tyckte att den var otroligt bra, nästan lika bra som sin titel. Nu ska jag läsa den, bestämmer jag. Carina Burman har skrivit en text under strecket om Hellström-sällskapets bok, där hon också nämner det faktum att Hellström inte är någon särdeles läst författare numera, utan att han "till stor del förvisats till den litterära skattkammare, där portarna tycks så väl tillslutna att man kan undra om det rör sig om en skräpkammare". Jag får väl se hur mycket damm som vidlåder Snörmakare Lekholm får en idé - - -
2009-11-04 @ 14:57:07 Kommentarer (3)Snö
Jag hamnar gående, traskande, på stan, och vita flingor singlar ned från den färglösa himlen, och min första tanke går förstås till Bret Easton Ellis, till all confetti i Glamorama - jag tänker ofta på Glamorama, även om jag inte minns så mycket av själva romanen, bara att jag läste ganska många sidor på en bänk i en lekpark i Friaredalen i Jönköping, medan barnen åkte i den där tunneln ganska många gånger, åh det var många år sedan - men det var inte confetti, det var snö, och jag blir alltid euforisk när det snöar, även en dag som denna, som var så kall och mörk i morse. I kväll är det föreläsning på Gnistan, jag ska försöka att undvika att ge utlopp för pyromaniska böjelser. Samma kväll skulle den äldsta sonen, han som då härjade i Friaredalen, spela bowling tillsammans med klassen och föräldrarna, men jag kan inte vara på två ställen - jag har förpliktelser till föreläsningen, det var därför jag hade ett ärende på stan - men så insjuknade han i morse, med hög feber, och det kan vara svininfluensan, men själv känner jag mig frisk som en fisk, som Nora säger i dockhemmet. Nu blev det här kanske lite virrigt: vad jag egentligen undrade handlar inte om bowling eller snö eller något ditåt, utan det var om det heter bordtennis eller pingis - - -
2009-11-04 @ 14:42:43 Kommentarer (2)
Search the Site
