http://bernur.blogg.se/ - 11/21/09 06:51:43 - 03/16/09 21:44:25
Taket rämnade
I NY Times läser jag att taket i Emily Dickinson-museet i Amherst nyligen kollapsade: inget människoliv kom till spillo, men möjligen skadades en tekanna och en soffa ... Kan det vara så att museet inte trivs med att härbärgera sin döda författare - att huset inte längre vill visa upp tingestar för att få uttråkade människor att dregla? Som vanligt får poeten själv sista ordet:657I dwell in Possibility -
A fairer House than Prose -
More numerous of Windows -
Superior - for Doors -
Of Chambers as the Cedars -
Impregnable of Eye -
And for an Everlasting Roof
The Gambrels of the Sky -
Of Visitors - the fairest -
For Occupation – This -
The spreading wide my narrow Hands
To gather Paradise -2009-11-01 @ 13:31:58Förfestmusik
Nu när det har blivit tillräckligt höstruggigt kan jag lyssna på och ta till mig Skriets debutskiva, som låter som två saker: 1) att den är inspelad i David Lynchs hemliga skivstudio, i The Black Log i skogen utanför Twin Peaks; 2) att den är inspelad i början av 80-talet, i konkurrens med band som Brända barn och Garbochock. Här dominerar både långsamma synthsjok som låter som den filmmusik Angelo Badalamenti skänkte Lynch på 90-talet, och lika mörk undergångsstämning som i den bästa svenska nyvågsmusiken från (det egentliga) 80-talet. Sången är nästan löjligt lik Olle Ljungströms: lika vek, lika räddhågsen. Bara i en låt, ”Kärlekens land”, låter Isak Sundström lite aggressiv: annars dominerar vemod, resignation, som om allt är förgäves och för sent. Det är svartsynth, otäckt, en skiva som är lika kall och blöt som hösten. Allra bäst är nog ”Ben & hjärtan”, en elektrisk blues som har en tålmodig melodi lika avskalat asketisk som sin text. Medan horden av Joy Division-kloner har nöjt sig med att lyssna in sig på de mest lättlyssnade och snabbt stridslystna sångerna har Skriet snöat in på de stillsammare och försyntare ”Atmosphere” och ”Decades”: därför kan deras skiva både förefalla vara i skriande behov av låtar som sticker ut och slår, likväl som den känns skapad för en hållbarhetstid lika lång som Joy Divisions modesta LP-skivor.
2009-11-01 @ 13:14:11 Kommentarer (0)